Oljan är roten till allt ont
Mikael Ståldal
Det finns en ekonomisk teori som säger att ett land inte mår bra av att ha alltför stor utvinning av värdefulla naturresurser.
Idag framträder detta fenomen främst bland länder som har en betydande nettoexport av olja och/eller naturgas. I stort sett alla dessa länder – de muslimska länderna i Mellanöstern, Ryssland, Venezuela – har bräckliga ekonomier och de drabbas nu hårt av den sjunkande oljepriset. Det enda tydliga undantaget är Norge.
Detta handlar inte bara om ekonomi, det är direkt kopplat till brist på demokrati och mänskliga rättigheter. Av nettoexportländerna är det bara Norge som ligger bra till när det gäller demokrati och mänskliga rättigheter. Denna koppling går åt båda hållen. Idag motverkas en demokratisk utveckling av detta, samtidigt ligger Norge bra till tack vare att de (och bara de) redan hade en stabil demokrati när de började exportera olja/naturgas i början av 1970-talet.
Detta är inte bara ett problem för de som bor i dessa länder. Flera av de muslimska länderna, med Saudiarabien och Qatar i spetsen, understöder och exporterar extrem islamism och i förlängningen terrorism till övriga världen. Ryssland rustar upp sin armé och angriper, hotar och destabiliserar sina grannländer (Ukraina, Georgien, Moldavien).
Vi i Europa och Nordamerika kan göra något åt detta. Och det bör vi göra, både får vår egen säkerhets skull och för befolkningen i nettoexportländernas skull. Vi kan pressa ner världsmarknadspriset på olja och naturgas. Detta har redan påbörjats genom ökad oljeutvinning i USA, vilket har brutit OPEC:s kartellmakt och pressat ner priset till 50 dollar/fat.
Det är en bra början, men inte tillräckligt, vi behöver kommer ner mot 20 dollar/fat så att lönsamheten i främst Saudiarabien sjunker så mycket att oljan inte längre blir någon avgörande inkomst för dem. Det kan tyckas vara elakt mot dem, men det kommer bara drabba deras redan stormrika regimer och eliter, befolkningen kommer på sikt gynnas.
Det dock knappast möjligt att pressa ner priset ytterligare genom ökad produktion eftersom utvinningskostnaden för ny produktion sällan underskrider 50 dollar/fat. För att komma vidare måste vi minska efterfrågan, och det kan vi göra genom att minska konsumtionen i Europa och Nordamerika. Det kan vi åstadkomma om övriga länder följer Sveriges exempel och inför höga skatter på konsumtion av oljeprodukter. Och nu när priset just sjunkit är ett utmärkt tillfälle att göra det, innan konsumenterna fullt ut vant sig vid det längre priset. Det skulle inte skada att höja dessa skatter lite i Sverige också. Detta bör dock göras i form av en skatteväxling så att man samtidigt sänker andra skatter och bibehåller samma skattetryck.