Hur ska vi ta emot flyktingar
Mikael Ståldal
Enligt en rapport från Oxfam tar Sverige bara emot 63 procent av vår fair share av kvotflyktingar från Syrien (2700 av 4319). Jämför med t.ex. Norge som är bäst i klassen och tar emot 260 procent.
Sverige tar dock emot betydligt fler flyktingar från Syrien (och andra länder) vid gränsen än Norge och de flesta andra länder.
Detta får mig att fundera över ifall Sverige har gjort rätt prioriteringar i sitt flyktingmottagande. Eller har vi gjort några medvetna prioriteringar överhuvudtaget? Kanske har vi varit passiva och det bara blivit så här.
Jag tror att det vore bra om Sverige följde Norges väg och försökte styra över mer av flyktingmottagandet från Syrien och liknande länder långt bort till kvotflyktingar. Det skulle minska problemen med flyktingsmuggling och farliga resor, det skulle ge möjlighet att undvika alltför skev könsbalans och vi skulle inte drabbas av kortsiktiga logistiska problem för att det plötsligt kommer många fler än vi räknat med (som skedde i höstas). Och framförallt skulle det ge möjlighet att ta emot de som är i störst behov av hjälp, snarare än de som lyckats ta sig till Sveriges gräns på egen hand (vilket troligtvis inte är de med störst behov av hjälp).
Att ta emot fler kvotflyktingar är enkelt, men att minska mottagandet vid gränsen är svårare. Det är djupt olyckligt att nästan alla EU-länder nu spelar Svarte Petter med flyktingar genom ofta rätt så obehagliga metoder.
Man bekänner sig till asylrätten i ord, men gör mer och mer för att försvåra den i praktiken. Det blir mer och mer hyckleri. Detta är allvarligt eftersom det skapar förväntningar hos flyktingar som sedan inte kan uppfyllas.
Jag tror att vi måste sluta hyckla och omtolka själva asylrätten. Idag tolkas asylrätten som att man har rätt att på egen hand söka asyl i valfritt land i världen. Istället borde det vara rätt att söka asyl i ett närliggande säkert land.
För Sveriges del skulle det innebära att vi bara tar emot flyktingar vid gränsen från våra grannländer Norge, Danmark, Finland, Tyskland, Polen, Estland, Lettland, Litauern och Ryssland. I dagsläget skulle det inte bli så många, betydligt färre än 1 000 per år och uteslutande från Ryssland.
Asylsökande vid gränsen från länder längre bort skulle då direktavvisas utan prövning och hänvisas till något land närmare hemlandet. Ifall vi inför detta och tillämpar det konsekvent så lär strömmen av asylsökande snabbt minska.
Det verkar som om just Norge är på väg att införa något liknande.
Sen kan vi mycket väl ta emot minst 5 000 kvotflyktingar per år från Syrien. Som jag skrivit tidigare bör vi ta emot så många kvotflyktingar att det totala flyktingmottagandet (inklusive anhöriga) uppgår till 50 000 per år.
Utöver detta så bör Sverige behålla och utveckla arbetskraftsinvandring från hela världen. Och värna den fria rörligheten inom EU/EES.