Partibyte igen

För fyra år sedan gick jag med i Piratpartiet. Det gick inte riktigt som jag hoppades. Piratpartiet åkte ut ur Europaparlamentet, och gick sämre än väntat i Riksdagsvalet 2014. Jag stannade kvar, men det märktes snart att partiet tappat momentum, och har inte lyckats återfå det. Ett tag var det förlamat av maktkamp, och upprepade gånger har små men högljudda grupperingar som drivit olika aparta frågor utan relevans för bredare väljargrupper fått orimligt stort inflytande.

Jag tror att det grundläggande problemet är att Piratpartiet saknar en genomtänkt heltäckande ideologi. Det har funnits en naiv tro på att Internet, modern teknologi och globalisering har gjort de traditionella ideologierna och politiska motsättningarna överspelade. En tro på att makt över information, kommunikation och kunskap är det enda som räknas idag och i framtiden.

Men det har visat sig att det inte är så, varken i Sverige eller i andra länder. De gamla ideologierna och politiska motsättningarna är inte så överspelade som man trodde, och motsättningen mellan nationalism/protektionism och globalisering har växt sig starkare på senare år. Vi står inför en sällan skådad massmigration, postmodernism och identitetspolitik bryter ner sammanhållningen i landet och rättsväsendet urholkas. Här har Piratpartiet inte så mycket att komma med.

Piratpartiets kärnfrågor om personlig integritet, immaterialrätt och fri kommunikation är förvisso fortfarande relevanta och viktiga. Men det är inte det enda som räknas, och man kan inte bygga ett parti eller en ideologi enbart kring detta. Piratpartiet borde ombildas till en opinionsbildande rörelse utan direkta partipolitiska ambitioner. Då skulle jag och andra som vill engagera oss i något annat politiskt parti fortfarande kunna vara med.

Därför har jag lämnat Piratpartiet och istället gått med i Medborgerlig Samling. MED har en genomtänkt heltäckande ideologi och tar dagens viktiga samhällsfrågor på allvar. Inte minst har MED utvecklat en rimlig och långsiktigt hållbar migrationspolitik.