Förortsförtätning
Mikael Ståldal
Jag bor sedan ett par år tillbaka i Stockholmsförorten Högdalen. Det är en gammal förort från 1950-talet, och byggdes alltså före miljonprogrammet.
Liksom de flesta andra förorter ser Högdalen mycket annorlunda ut än Stockholms innerstad. I innerstaden finns huvudsakligen stadsmässig bebyggelse i form av slutna kvarter och kommersiella lokaler (butiker, restauranger, caféer) i botten av bostadshusen är vanligt. I Högdalen finns det mest fristående bostadshus, och kommersiella lokaler är sällsynt.
Om man får tro prisläget på bostadsrätter föredrar de flesta att bo i Stockholms innerstad, men en förort som Högdalen har vissa fördelar. Det är mindre trafik, mindre buller, mindre trängsel, renare luft och närmare till grönområden och skogspartier.
De senaste 10-20 åren har man dock stegvis förtätat Högdalen genom att bygga nya bostadshus mitt bland befintlig bebyggelse. Detta skapar också behov att nya förskolor och annat, vilket också byggs. Denna process ser ut att fortsätta, det finns flera planer på ytterligare bebyggelse de närmsta åren.
De nya bostadshusen byggs på ett typiskt förortsmässigt sätt, inte sällan i form av punkthus med 8-12 våningar, och husen består uteslutande av bostäder. Stadsmässig bebyggelse är sällsynt och det finns ingen ambition att öka inslaget av det.
Detta riskerar på sikt att skapa det sämsta av två världar. Genom att man bygger förortsmässigt uppnår man inte fördelarna med stadsmässig bebyggelse. Samtidigt gör förtätningen att fördelarna gradvis minskar då det blir mer trängsel, trafik och buller, samt färre grönområden och skogspartier.