Skrivkonsten är hotad

För snart 10 år sedan befarade jag att skrivkonsten var hotad av den digitala utvecklingen, och påpekade att skolan har en mycket viktig roll att se till våra unga ändå lär sig skriva.

Nu verkar det som om mina farhågor har besannats. Många av de som föddes efter millinieskiftet, och nu börjar gå ut gymnasiet, har enligt både arbetsgivare och högskolelärare påtagliga svårigheter att uttrycka sig skriftligt.

Den digitala utvecklingen har fortgått ungefär som väntat, och skolan har inte tagit sitt ansvar. Det blir underkänt för svenska skolan!

Nu måste skolan skärpa sig. I både grundskolan och gymnasium måste det ställas krav på att eleverna regelbundet skriver längre texter med korrekt stavning, grammatik och struktur. Detta skall läras ut i svenskämnet, men bör övas regelbundet även i andra ämnen. Om eleverna ska skriva på dator bör de inledningsvis få använda program som inte hjälper till med stavning eller grammatik, så att de får öva på att få detta rätt själva.

Jag tror också att man bör vara restriktiv med att använda surfplattor i skolan. De kan möjligtvis vara användbara i förskolan och lågstadiet, men så fort eleverna lärt sig skriva bör man övergå till mer traditionella datorer med riktigt tangentbord för att underlätta skrivande. Man bör ganska tidigt i grundskolan lära ut hur man skriver effektivt på ett tangentbord (det som kallades maskinskrivning förr i tiden), och hur man använder en dator för att skriva längre texter.

Dessutom bör man i grundskolan lära ut hur man skriver läsligt med penna på papper. Inte nödvändigtvis för att skriva uppsatser eller andra längre texter, men det är trots allt viktigt att kunna skriva åtminstonde enstaka meningar med penna. Det finns nog också en pedagogisk poäng att öva på detta, även om man inte skulle ha något större behov av det efter skolan.