Invandrarjobb
Mikael Ståldal
Sandro Scocco från Arena Idé skriver tillsammans med två andra ekonomer en debattartikel i Expressen och hävdar att invandrare arbetar mer än inrikes födda. De menar att debatten är obalanserad som huvudsakligen fokuserar på arbetslöshet och sysselsättningsgrad, som är betydligt sämre hos invandrare. Men de påpekar att invandrare i snitt ändå fler timmar per person. Detta beror på att en större andel av invandrarna är i arbetsför ålder, medan hos inrikes födda är en större andel barn och pensionärer. Deras slutsats är att invandringen är lönsam för Sverige, trots att invandrare har hög arbetslöshet och låg sysselsättningsgrad; och att en minskad invandring skulle skapa problem.
Jag ser ingen anledning att ifrågasätta siffrorna, men frågan är hur relevanta de är.
Jag tycker inte att deras resonemang går ihop, eftersom de inte tar hänsyn till den långsiktiga utvecklingen. Även invandrare kommer att bli äldre och gå i pension, det kommer att bli påtagligt om ett par decennier när de som invandrat till Sverige sedan 1990 börjar gå i pension. Och även invandrare skaffar barn, i snitt fler än svenskar så vitt jag förstått. Jag antar att invandrarnas barn som föds här statistiskt sett hamnar i gruppen “inrikes födda”, men icke desto mindre påverkar de situationen i Sverige.
Eller kanske går resonemanget ihop ändå, om vi fortsätter ha lika hög invandring för all framtid. Men då gör vi oss demografiskt beroende av en konstant hög invandring. Är det så klokt? Kan vi vara säkra på att det för all framtid kommer finnas folk som vill invandra till Sverige i den omfattningen? En stor del av den invandring vi har beror ju på att det finns en massa elände i världen, många länder som är krigsdrabbade, förtryckande, dysfunktionella eller fattiga. Nu lär inte detta elände upphöra i brådrasket, men på ett par decenniers sikt så kanske det ser bättre ut, och en sådan utveckling borde vi välkomna. Jag tycker det är lite cyniskt att vi kallt räknar med och gör oss beroende av att det kommer finnas en massa elände i världen för all framtid.
Man kan också ifrågasätta om antal arbetade timmar i snitt per person är det bästa måttet. Jag tror inte det, mot bakgrund av den tilltagande automatiseringen och att många av de jobb som skapas eller blir kvar är alltmer kvalificerade.
Istället för abstrakta resonemang som Scocco ägnar sig åt blir det nog bättre att titta på det faktiska utfallet.
Strax efter den stora flyktingvågen 2015 förutspådde LO:s dåvarande ordförande att de nyanlända skulle ge Sverige en superekonomi med 4-5 procents tillväxt om 3-4 år. Det blev inte riktigt så, trots en socialdemokratiskt ledd regering. Tillväxten 2016-2019 blev som högst 2,6 procent, och lägre mot slutet. Och då talar vi om total BNP, om man istället tittar på BNP per capita, vilket är ett mer relevant mått på välfärdspotential, blev tillväxten ännu lägre då befolkningen ökade och har legat klart under 1 procent. (Detta var alltså före coronapandemin.)
Vi kan också titta på kommunal nivå. Sandviken förutspådde 2014 att kommunen skulle tjäna massa pengar på att ta emot invandrare, men så blev det inte.