Migrationshaveri

En undersköterska från Azerbajdzjan som har arbetat på Karolinska sjukhuset i Stockholm i fyra år ska nu utvisas från Sverige, se artikel på SVT.

Återigen får vi se konkreta exempel på hur Sveriges migrationspolitik har havererat. Hon kom till Sverige med man och ett barn 2008 och sökte asyl. Asylansökan avslogs, men de gav sig inte utan överklagade och ansökte på nytt och de fick möjlighet att tillfälligt jobba i Sverige under tiden. Det senaste avslag- och utvisningsbeslutet kom i augusti 2019, men de kunde trots detta stanna och fortsätta arbeta här (helt lagligt så vitt jag förstått). Först i oktober 2020 blev hennes man omhändertagen och i december 2020 utvisad till Azerbajdzjan. Hon själv är dock kvar i Sverige och har fortsatt tillstånd att arbeta.

Det dröjde alltså över tio år från första asylansökan innan definitivt avslag kom. Och efter detta avslag har hon kunnat stanna kvar i Sverige och jobba, helt lagligt, i ytterligare 1,5 år (och hennes man i drygt ett år).

Så här kan vi inte ha det. Det är helt orimligt att det ska ta tio år tills definitivt avslag, och ytterligare ett år till faktisk utvisning av asylsökande som Migrationsverket och Migrationsdomstol inte bedömer ha giltiga asylskäl.

Om vi över huvud taget ska ta emot långväga asylsökande vid gränsen måste prövningen snabbas upp betydligt, och de som får avslag utvisas snarast. Asylsökande bör inte tillåtas arbeta på den reguljära arbetsmarknaden förrän de fått asylansökan beviljad. Sänk ambitionsnivån på rättssäkerhet genom att minska överklagandemöjligheterna och inte tillåta nya ansökningar så länge de är kvar i Sverige.

Se tidigare inlägg.