Plastförbränning

Det har på senaste tid varit en del klagomål på att avfall som förbränns i Sverige innehåller för mycket plast (som är gjord av fossil olja), och att detta leder till ökade utsläpp av växthusgaser. Se Eon i Norrköping och Naturvårdsverket efterlyser ökad återvinning.

Samtidigt får vi veta att återvinningshysterin göder en svart marknad där plast som sorterats ut för återvinning ändå förbränns, vilket inte är så konstigt då det är svårt och dyrt att återvinna vissa typer av plast.

Grundfelet här är att man stirrar sig blind på kortsiktiga utsläpp från en viss anläggning, kommun eller land. Klimatfrågan är global, och vi måste se hela systemet.

Det bästa vi kan göra med plastavfall som är svårt att återvinna är att bränna det och ta vara på energin. Det är bättre att göra plast av olja, använda plasten och sedan bränna plasten; än att bränna oljan direkt. Då Sveriges elnät är ihopkopplat med länder med mycket kolkraft så riskerar kortsiktig övernitiskhet i att undvika bränna plast här leda till att man bränner mer kol i Tyskland (eller olja i Karlshamn). Dessutom riskerar plastavfall som inte bränns att hamna i naturen, och det vore ett större problem.

På kort sikt bör vi tagga ner lite kring plaståtervinning. Istället bör vi verka för att använda mindre plast överlag, och på längre sikt sträva mot att tillverka plast från icke-fossil råvara (biomassa eller CO2+vatten).

Se tidigare inlägg.