Bojkott av rysk naturgas

Många svenska företag vill nu med anledning av kriget i Ukraina undvika att använda rysk naturgas, se artikel i SVT. Som jag skrivit tidigare är det angeläget att bryta Europas beroende av rysk naturgas.

Men hjälper det att enskilda svenska företag slutar använda rysk naturgas, och istället använder naturgas från t.ex. Norge? Det är inte alls säkert, om de fortsätter att använda lika mycket naturgas totalt sett. Så länge bojkotten inte omfattar en stor del av marknaden så kommer någon annan istället använda mer rysk gas, och Ryssland kan fortsätta exportera lika mycket. Det skulle inte ens hjälpa om hela Sverige slutar, eftersom vi använder en liten del av all naturgas i Europa.

Jag utgår ifrån att Norge och övriga europeiska länder med egna naturgasfyndigheter redan utvinner och förser Europa med så mycket de kan. De kan knappast på kort sikt leverera mer, kanske inte ens på lång sikt.

Man kan argumentera för att enskilda företags bojkott på sikt gör det svårare och svårare för Ryssland att hitta köpare för sin gas. Men det är föga värt om målet är att sätta stopp för Rysslands invasion av Ukraina här och nu. Det framstår mer som ett billigt sätt för vissa företag att plocka poäng.

Vad kan då enskilda företag göra? Företag som är slutkonsumenter av gas kan minska på sin totala användning av naturgas, det skulle ha effekt då det påverkar hela naturgasmarknaden till Rysslands nackdel. Om det görs rätt vore det dessutom bra för klimatet. Det kan t.ex. göras genom att blanda naturgasen med biogas och/eller vätgas, eller att effektivisera de anläggningar som drivs av gas.

Företag som sysslar med import av naturgas från Ryssland (som det finska bolaget Gasum), borde sluta med det och hitta nya leverantörer istället. Det kan göra skillnad om de kan bidra till att etablera nya importrutter för naturgas, och därmed öka det totala utbudet av naturgas i Europa. Flytande naturgas (LNG) från USA har stor potential, och det behövs investeringar i LNG-infrastruktur i Europa.

Elefanten i rummet är naturligtvis Tyskland och NordStream (gasledningen i Östersjön från Ryssland till Tyskland). Så länge den går för fullt med Tysklands goda minne är allt som görs med naturgas i Sverige rätt futtigt. Dessutom används mycket naturgas för elproduktion i Tyskland, så det bästa Sverige kan gör vore att bygga ut vår planerbara och fossilfria elproduktion.

Ett liknande resonemang kan delvis föras om olja, men skillnaden är att oljemarknaden är mer flexibel och internationellt integrerad, och det blir lättare för oss att ersätta rysk olja med annan olja på världsmarknaden. Europa är inte lika beroende av olja från Ryssland som av naturgas från Ryssland. Å andra sidan innebär detta troligtvis också att Ryssland lättare kan hitta andra köpare utanför Europa för sin olja. Dessutom finns det andra oljeleverantörer som också är problematiska, t.ex. Iran.

Att minska på den totala användningen av olja och naturgas i Europa är angeläget av flera skäl, både miljö/klimat och säkerhetspolitiskt. Men det är viktigt att ambitioner att minska användning av olja inte leder till ökad användning av naturgas istället, för det säkerhetspolitiska hotet av rysk naturgas är mest akut just nu. Dessutom bör Sverige verka för att EU gemensamt agerar, snarare än att överilat agera på egen hand på ett sätt som riskerar skada oss mer än vad det hjälper klimatet eller Ukraina.