Det talas mycket om att samhället ska göras tillgängligt för personer med funktionsnedsättning. Det handlar oftast om se till att personer som sitter i rullstol ska kunna ta sig fram i byggnader, kollektivtrafik etc. Det satsas mycket resurser på detta. Jag tycker att man kan ifrågasätta det kloka i att anpassa hela samhället efter ett specifikt tekniskt hjälpmedel, som ändå inte på långa vägar tar bort funktionshindret av att inte kunna gå.

Magnus Ericsson och Olle Östensson argumenterar mot gruvskatt på DN Debatt. Ericsson och Östensson börjar med att konstatera att det idag finns en mineralavgift på 0,2 procent (som de av någon anledning kallar för “ett slags royalty”). Sen argumenterar de mot “införandet av en gruvskatt”, som om denna mineralavgift inte redan fanns. De aktuella förslagen (t.ex. från Vänsterpartiet) om att höja denna mineralavgift, inte införa någon ny “gruvskatt”. De hävdar att en “royalty” är ekonomiskt ineffektiv då det leder till att fattigare fyndigheter inte blir exploaterade, vilket påstås vara en “misshushållning med naturtillgångarna”.

Vice riksbankschefen Kerstin af Jochnick förespråkar ett antal åtgärder mot hushållens skuldsättning. Amorteringskrav är en bra idé som jag skrivit om tidigare. Minskade ränteavdrag för privatpersoner är också en god idé. Men jag är skeptisk till att begränsa möjligheten till bostadslån med rörlig ränta. Det riskerar minska rörligheten på bostadsmarknaden då det blir en extra kostnad för att förtidslösa ett bundet bolån när man säljer en fastighet eller bostadsrätt. Skulle ge samma effekt som reavinstskatten som av många beskylls vara en “flyttskatt”.

Efter valresultatet så har statsminister Fredrik Reinfeldt meddelat sin avgång och Sverige ser ut att få en rödgrön regering ledd av Stefan Löfven (s). Sannolikt innebär detta att den borgerliga alliansen mellan Moderaterna, Folkpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna kommer att upplösas, tio år efter den bildades. Jag jobbade som politisk sekreterare på Folkpartiets riksdagskansli 2004-2006, och var med om Alliansens uppbyggnad inför valet 2006. Sen röstade jag på Folkpartiet (och därmed Alliansen) 2006 och 2010.

Miljömålen som ska göra den nya stadsdelen Norra Djurgårdsstaden till en helt fossilbränslefri stadsdel 2030 är orealistiska, enligt en rapport från Stockholms stad, se artikel i DN. Det borde vem som helst som har alla hästar hemma kunna ha räknat ut i förväg. Att ens sätta upp en sådan målsättning för en stadsdel är bara fånigt. En stadsdel är, som namnet antyder, en del av staden. En stadsdel bör inte isoleras, utan bör tvärt om vara så integrerad med resten av staden som möjligt.

Medborgarlön ger oss möjlighet att sluta skapa jobb, och dra full nytta av den teknologiska utvecklingen för att öka välfärden för alla människor. Effektivisering och automatisering blir en möjlighet, och inte ett problem. Med medborgarlön kan vi slippa Fas 3 och liknande system som aldrig blir bra. Arbetslinjen kan ersättas med ett enkelt ekonomiskt incitament, det ger mer pengar i plånboken om man jobbar än om man inte jobbar. Med medborgarlön kan vi skala bort en hel del statlig byråkrati, och många människor kan slippa jobbig och integritetskrävande behovsprövning av diverse bidrag.

Piratpartiet vill på tio års sikt införa medborgarlön. Mot bakgrund av vad jag nyligen skrivit om jobbskapande och arbetslinjen så vore det en naturlig utveckling som jag stödjer. Djävulen ligger dock i detaljerna, det är viktigt hur medborgarlönen utformas, och hur befintliga bidrags- och socialförsäkringssystem ändras i samband med detta. Under tio år hinner man utreda detta noga, och dessutom göra gradvisa in- och utfasningar av olika system som kan vara nödvändigt.

Nuförtiden är ekonomisk skuld inte är något absolut, det finns för såväl privatpersoner som företag möjlighet att reducera eller helt bli av med skulder genom skuldsanering respektive företagsrekonstruktion. Jag tycker mig se en tendens i samhället att man tar mer och mer lättvindigt på skuldsättning. Som jag skrivit tidigare så är jag skeptisk till företagsrekonstruktion, men jag tycker det är bra att det finns möjlighet till skuldsanering för privatpersoner. Jag tycker dock inte att man bör ta lättvindigt på skuldsättning.

Sivert Aronsson (FP) och Kalle Bäck (KD) efterlyser i Göteborgs-Posten nolltolerans mot drogromantik. De vill inte bara behålla dagens nolltolerans mot narkotikabruk, de vill också ha nolltolerans mot relativisering kring narkotiska preparat. Det är oklart vad denna nolltolerans mot drogromantik och relativisering skulle innebära i praktisk politik. I bästa fall bara ökat offentligt stöd till informationskampanjer mot narkotika. I värsta fall blir det någon form av inskränkning av yttrandefriheten. Hur som helst så har jag sällan läst en så oansvarig debattartikel av företrädare från etablerade politiska partier.

Regeringen skriver på SvD Brännpunkt om att motverka identitetsstölder. De vill dels införa en ny lag som kriminaliserar identitetsstölder, och dels efterlyser de ansvarstagande från kreditupplysningsbolag. Lagförslaget är bra, det bör vara förbjudet att stjäla någon annans identitet. Det är också bra att ställa krav på kreditupplysningsbolagen, vars verksamhet möjliggör bedrägerier baserade på identitetsstöld. Nu ägnar sig kreditupplysningsbolag åt en maffialiknande beskyddarverksamhet genom att sälja skydd mot identitetsstölder till privatpersoner. När de försöker sälja dessa tjänster så målar de upp hemska scenarier om vad som kan hända annars.