För snart 10 år sedan befarade jag att skrivkonsten var hotad av den digitala utvecklingen, och påpekade att skolan har en mycket viktig roll att se till våra unga ändå lär sig skriva. Nu verkar det som om mina farhågor har besannats. Många av de som föddes efter millinieskiftet, och nu börjar gå ut gymnasiet, har enligt både arbetsgivare och högskolelärare påtagliga svårigheter att uttrycka sig skriftligt. Den digitala utvecklingen har fortgått ungefär som väntat, och skolan har inte tagit sitt ansvar.

Jag bor sedan ett par år tillbaka i Stockholmsförorten Högdalen. Det är en gammal förort från 1950-talet, och byggdes alltså före miljonprogrammet. Liksom de flesta andra förorter ser Högdalen mycket annorlunda ut än Stockholms innerstad. I innerstaden finns huvudsakligen stadsmässig bebyggelse i form av slutna kvarter och kommersiella lokaler (butiker, restauranger, caféer) i botten av bostadshusen är vanligt. I Högdalen finns det mest fristående bostadshus, och kommersiella lokaler är sällsynt.

Som jag skrivit tidigare lägger staten ner stora summor på korttidspermitteringar. Nu föreslår regeringen också ett omställningsstöd för företag som som drabbas av minst 30 procents minskad omsättning under mars och april i år. Så vitt jag uppfattat så är det inget parti i Riksdagen som rakt av avfärdar detta förslag, oppositionspartierna vill göra i princip samma sak men lite annorlunda. Det är bara Vänsterpartiet som antyder en principiell invändning när de talar om att företag med kapitalstarka ägare inte borde få stödet.

Utvecklingen av COVID-19-epidemin i Sverige ser inte bra ut, och det är mycket möjligt att vi inom kort behöver vidta fler åtgärder för att begränsa smittspridningen. Jag är glad att Sverige inte har genomfört någon drakonisk lockdown som många andra länder gjort, det kan inte vara rätt att införa en fascistisk polisstat och äventyra både demokrati och ekonomi. Hur bör man då resonera kring åtgärder? De ska vara rimligt effektiva, och ha så långa biverkningar som möjligt.

Fram till 10 mars ansåg Folkhälsomyndigheten att risken för inhemsk spridning av COVID-19 var låg, då gjorde man en kovändning och uppgraderade plötsligt risken till mycket hög. Den 27 februari testades en person positivt i Göteborg, och det visade sig att vederbörande två dagar tidigare hade flugit från Milano till Arlanda och sedan åkt tåg från Stockholm till Göteborg. Man bedömde att vederbörande var smittsam under resan. Se artikel i Göteborgs-Posten.

Regeringen har vidtagit en rad åtgärder för att mildra de ekonomiska konsekvenserna av coronavirusepidemin (COVID-19) och av de åtgärder som sätts in för att dämpa smittspridningen, se artikel hos regeringen. Vissa av åtgärderna är rimliga och bra, som att staten tillfälligt tar över ansvaret för sjuklönen och avskaffar karensavdraget. Det är dock viktigt att dessa åtgärder är just tillfälliga och återställs när risken för smittspridning har minskat. Andra åtgärder är mer tveksamma, och vissa tror jag är direkt skadliga.

Först får vi läsa att sex radikala islamister, som Säpo bedömer som säkerhetshot och som regeringen beslutat ska utvisas, släpps på fri fot i Sverige. Se artikel på SVT. Sedan får vi bekanta oss med en sjuksköterska från Etiopien som har bott i Sverige i tio år och sedan fyra år har svenska sjuksköterskelegitimation och fast anställning vid ett svenskt sjukhus. Hon har specialistkompetens och hennes yrke står på Migrationsverkets lista över bristyrken.

Joakim Larsson och Dennis Wedin från Moderaterna i Stockholms stad skriver i SvD om det senaste amorteringskravet på bolån, och vill lätta på kraven eftersom det råder svår bostadsbrist och många inte har råd att köpa bostäder i Stockholm. Jag instämmer i problembeskrivningen, det råder bostadsbrist och det är svårt för många att köpa en bostad i Stockholm. Det gäller inte minst för unga som vill skaffa sig sitt första egna boende.

Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch Thor vill införa s.k. samvetsfrihet för vårdpersonal när de gäller aborter. Vilket skulle innebära att de får rätt att vägra delta i aborter. I Sverige är aborter en naturlig del av jobbet för den som är barnmorska, så har de varit i drygt 40 år och det är allmänt känt. Det kommer inte som en överraskning för någon som börjar jobba som barnmorska i Sverige, och inte heller för någon som börjar studera till det.

Regeringen föreslår att den tillfälliga lagen om begränsningar i asylrätten förlängs i ytterligare två år. Detta tydliggör att regeringen och dess stödpartier (S, MP, C, L) fortfarande inte har någon strategi för en långsiktigt hållbar migrationspolitik. Det enda man förmår göra är att ytterligare förlänga de tillfälliga reglerna från 2016 med smärre justeringar. Det duger inte! Sverige behöver en långsiktigt hållbar migrationspolitik som ger stabilitet och förutsägbarhet, inte ett lapptäcke av undantag och godtycke.