För att försvåra identitetsstölder så vill polisen begränsa offentlighetsprincipen så att det blir svårare att få ut uppgifter om privatpersoner från myndigheter. Polisen vill att den som begär ut uppgifter om en privatperson måste berätta vem man är och varför man vill ha informationen. Se artikel i DN.

Bra förslag. Det är alldeles för lätt att genomföra identitetsstölder idag, och detta är ett bra argument för att begränsa offentlighetsprincipen när det gäller privatpersoner.

Bo Rothstein försvarar sitt förslag om att förbjuda allmosor till gatutiggare på DN Debatt.

Se tidigare inlägg om Rothsteins förslag.

Rothstein menar att det är förnedring att ge pengar till tiggare, och att det bör vara förbjudet att förnedra en annan människa, även om det är en “ringa” förnedring. Han kallar sitt förslag för radikalt nytänkande i etiska frågor.

Det är välkommet med radikalt nytänkande i etiska frågor. Men varför måste det redan från början kombineras med krav på lagstiftning och förbud? Det vore bättre att först diskutera den etiska frågan i sig, och se om man kan uppnå någon form av konsensus där. Sen kan man överväga om lagstiftning vore lämpligt (vilket det kanske inte är, även om man kommit fram till en hållbar etisk princip).

Den statliga insättningsgarantin omfattar de flesta typer av bankkonton och täcker upp till 100 000 Euro per person och bank. Om banken skulle gå i konkurs ersätts spararna av Riksgälden. Det innebär att man kan spara flera miljoner kronor och få minst 2 procent ränta i princip helt riskfritt.

Jag tror inte detta är bra. Det leder till en snedvriden konkurrens genom att banker som tar stora risker, och därigenom kan erbjuda hög ränta, får oproportionerligt mycket sparkapital då spararna inte känner av den ökande risken.

Företrädare för en rad banker och andra finansaktörer skriver på DN Debatt att vi måste spara mer.

Jag håller helt med, fram till sista stycket. Där hyllar de det nya investeringssparkontot och vill göra det mer förmånligt ur skattehänseende. Nu visar sig särintresset tydligt. Naturligtvis vill bankerna och fondbolagen att folk ska spara mer i fonder och handla mer med aktier, för då kan de tjäna mer förvaltnings- och transaktionsavgifter.

Ja, det vore bra om folk sparade mer. Men investeringssparkonto är inte det enda, och troligtvis inte det bästa, sättet att spara på. Så det vore olämpligt att ensidigt skattemässigt gynna just denna sparform. Inte heller bör någon ny sparform med speciell beskattning införas. Om man vill gynna sparande så bör det ske på ett mer generellt sätt.

Justitieministern och företrädare för övriga regeringspartier skriver på DN Debatt att regeringen inom kort kommer föreslå skärpning av lagstiftningen mot penningtvätt på flera sätt.

Det är svårt att säga något definitivt om detta innan det finns ett konkret lagförslag. Men jag tycker att flera saker i artikeln är oroväckande ur rättssäkerhetssynpunkt.

Nytt straffansvar för penningtvättsbrott i näringsverksamhet. Bestämmelsen avser att träffa affärsmän som låter sin verksamhet användas för åtgärder som kan misstänkas vara penningtvätt.

Vid årsskiftet kommer ett statligt stöd vid s.k. korttidsarbete införas, se lagrådsremiss och sammanfattning (sid 23).

Det innebär att när regeringen bedömer att det råder en synnerligen djup lågkonjunktur eller är sannolikt att en sådan lågkonjunktur är nära förestående så kan statligt stöd betalas ut för att täcka en tredjedel av kostnaden för företag som behåller personal på reducerad arbetstid och lön.

Statsvetarprofessor Bo Rothstein skriver på DN Debatt att det bör bli förbjudet att ge pengar till tiggare.

Först börjar Rothstein med att avfärda idéer om att förbjuda tiggeri, och det gör han helt rätt i.

Sen beskriver han hur allmosor till tiggare inte leder till att de får det bättre, utan tvärt om cementerar dem i en miserabel och förnedrande position. Jag delar i stort sett den analysen, fast det är nog lite mer komplicerat. I många fall blir tiggare troligtvis inte långsiktigt hjälpa av allmosor. Men kortsiktigt hjälper det i många fall, och om de slutar komma kan det bli värre på kort sikt.

Från många håll riktas krav på Riksbanken att sänka reporäntan vid nästa beslutstillfälle 16 december.

Hittills har dock Riksbankens direktion, med riksbankschef Stefan Ingves i spetsen, stått emot trycket och inte sänkt räntan.

Det gör Ingves helt rätt i. Dagens reporänta på 1,0 % är historiskt låg, den har bara varit lägre 2009-2010, i efterdyningarna till finanskrisen 2008.

Dessutom så leder en längre reporänta än 1,0 % till märkliga effekter som att inlåningsräntan blir 0 eller negativ, vilket knappast är lämpligt. Därför bör 1,0 % ses som den lägsta ränta man bör ha, lägre ränta än så bör bara vara aktuellt under mycket exceptionella förhållanden.

Jag har tidigare välkomnat Storbritanniens premiärminister David Camerons EU-kritik.

Men nu hörs oroande tongångar från den brittiska regeringen, man vill begränsa den fria rörligheten för personer inom EU.

Inte bra. Den fria rörligheten är det bästa med EU! Om den försvinner är det knappast värt att bevara EU över huvud taget.

Så det verkar inte som att David Cameron är någon bra allierad för att reformera EU, tyvärr.

Svante Axelsson (Naturskyddsföreningen) och Johan Öhnell (Oberoende Elhandlare) kritiserar i Ny Teknik regeringens förslag till nettodebitering av el.

Nettodebitering av el handlade ursprungligen om att fastighetsägare skulle kunna sätta upp t.ex. solceller på taket, därigenom minska behovet av el från elnätet och dessutom mata ut el på elnätet när fastigheten producerar mer el än den förbrukar. Tanken var att elskatt bara skulle tas ut på fastighetens årliga nettoförbrukning. Det är inte någon dum idé egentligen, det skapar incitament att producera el på ytor som annars inte skulle utnyttjas för något, utan att det stör.