Det finns ett knasigt EU-direktiv som i klimatets namn tvingar medlemsländerna att ha minst en viss andel förnybar energi. Tydligen kan detta på något sätt sedan handlas mellan länderna.

Detta har nu genererat en bisarr diskussion om hur vi räknar in värmepumpars bidrag till uppvärmning som förnybar energi.

Snacka om att totalt missa målet. Istället för att för att försöka minska utsläppen och klimatpåverkan så diskuterar vi meningslösa byråkratiska detaljer och artificiella nationella ekonomiska intressen.

Socialdemokraternas oppositionsborgarråd i Stockholms stad, Carin Jämtin, skrev på DN Stockholmsdebatt om den socialdemokratiska synen på jobb.

Denna mening är mycket avslöjande:

När man flyttade stadsdelsförvaltningen från Rinkeby till Kista tog man i ett slag bort flera hundra arbetstillfällen från Rinkeby.

Man ser alltså ett värde i offentlig byråkrati för att den skapar jobb, och är uppenbarligen beredd att öka den offentliga byråkratin för att minska arbetslösheten.

Det är en mycket olycklig inställning. Offentlig byråkrati får bara motiveras med den nytta som de tjänster den utför gör för samhället, och om den inte gör någon nytta ska den bort. Det är farligt att motivera offentlig byråkrati med att den ger jobb. En sådan politik riskerar nämligen i längden leda till att alltför många människor binds upp offentlig byråkrati och därmed undanhålls från den övriga arbetsmarknaden där de skulle kunna få andra jobb som producerar varor och tjänster som folk faktiskt efterfrågar.

Christer Nylander och Madeleine Sjöstedt (fp) vill bygga ett nytt operahus i Stockholm och föreslår att det byggs bakom Nationalmuseum på Blasieholmen. Magnus Andersson (c) repklierar och menar att man bör prioritera att bygga nya bostäder istället.

Det är lätt att känna sympati för Anderssons linje med tanke på hur svårt det är att få tag i bostad i Stockholm, och i synnerhet i Stockholms innerstad. En stad kan dock inte bestå av bostäder allena, då blir det som de många trista sovstadsförorter vi har i Stockholm. Men när det gäller just Stockholms innerstad så är balansen sned åt andra hållet, där finns det gott om arbetsplatser, butiker, kulturhus och annat. Det är först och främst fler bostäder som behövs i innerstan nu.

Enligt Metro (sidan 2) och Aftonbladet så har fotbollsspelaren Magnus Hedman av hovrätten dömts för sexköp. Tingsrätten friade, men hovrätten valde att fälla trots att det inte finns några bevis för att Hedman betalat pengar för att ha sex eller att han visste att kvinnan han hade sex med var prostituerad.

Hovrätten menar att p.g.a. kvinnans utmanade klädsel, sminkning och brutna engelska så borde Hedman ha insett att hon var prostituerad. Jag håller helt med Hanna Fridén om att detta är en unken sexualmoralism.

Enligt en artikel i Metro (sidan 4) så har Stockholms stad behov av att dumpa minst 1,3 miljoner kubikmeter snö i vinter. Eftersom snö räknas som miljöfarligt avfall så får man inte dumpa den i vattnet. Stockholm stad har dispens av Naturvårdsverket att dumpa 800 000 kubikmeter snö i vattnet, men resten måste lagras på land.

Det är orimligt att betrakta snö som miljöfarligt avfall. Det borde vara tillåtet att dumpa obegränsade mängder snö i vattnet ifall det är den mest praktiska lösningen att göra sig av med den.

Enligt en artikel i dagens Metro (sidan 7) så har en pub på Södermalm blivit stämd av DO sedan en hjärnskadad man blivit nekad att köpa öl. Personalen på puben misstog mannens hjärnskador i form av talsvårigheter och balansproblem för berusning och nekade därför honom att köpa öl.

Om det å andra sidan hade varit en frisk men påtagligt berusad man och han hade fått köpa öl så hade puben brutit mot alkohollagen och riskerat sitt utskänkningstillstånd.

Ingvar Persson klagar i Aftonbladet på att svenska regeringen inte är representerad på bilmässan i Detroit. Han passar också på att gnälla över att regeringen inte mer aktivt hjälpte till att rädda Volvo och Saab när det krisade nyligen.

Jag tycker att det är alldeles utmärkt att regeringen inte är på någon bilmässa. Svenska staten äger – som väl är – inga bilföretag och därför har regeringen inte på någon bilmässa att göra. Det har för övrigt inte funnits några bilföretag med svenska ägare sen Volvo Personvagnar och Saab Automobile köptes av Ford respektive General Motors för tio år sen. Förvisso har dessa två företag fortfarande huvuddelen av sin verksamhet i Sverige och ger många arbetstillfällen här.

Per Gudmundson skriver i SvD att avdragsrätten för gåvor till välgörande ändamål borde utvidgas och gälla även företag och inte bara privatpersoner.

Jag har väldigt svårt att se poängen i att företag ska kunna göra denna typ av skatteavdrag. Om ett företag skänker pengar till välgörande ändamål så minskar det sin vinst. Om företaget låter bli så kan istället ägarna, som i slutändan är privatpersoner, ta ut denna vinst och själva skänka pengarna (och då ta del av skatteavdraget). Och som jag skrivit tidigare så tror jag att det är bättre att företagens ägare tar ut vinster och skänker bort dessa som privatpersoner än att företagen själva skänker.

Villaägarna är upprörda över de höga elpriserna på vintern. De är missnöjda med att regeringen säger att man inte kan göra något på kort sikt och föreslår bl.a. att man ska sänka elskatten för att kompensera. De hävdar att detta varken skulle påverka statens budget eller vår miljö.

Det resonemanget går dock inte ihop. Om man säker elskatten så kommer de ofrånkomligen att påverka antingen statens budget eller vår miljö (eller båda). Om elanvändningen inte påverkas så minskas statens intäkter från elskatten och statens budget påverkas. Om elanvändningen ökar så kan statens budget bli opåverkad, men då påverkas istället vår miljö eftersom ökad elanvändning på kort sikt huvudsakligen innebär att mer kolkraft importeras från Tyskland, Polen eller Danmark. Kolkraft har kraftig miljöpåverkan, inte bara koldioxidutsläpp utan dessutom kväveoxider, svaveldioxid, partiklar o.s.v.

Regeringen har beslutat att Public Service-bolagen SVT, SR och UR måste få sina planer godkända av regeringen för att de inte ska konkurrera med privata aktörer. Detta protesterar SVT och SR emot. Se artikel i Sydsvenskan.

SVT och SR tycker att detta är besvärande ur tryckfrihetssynpunkt. Jag hade förstått den kritiken ifall regeringen skulle godkänna varenda program innan det sänds. Men så är ju inte fallet, det är bara de övergripande planerna som ska godkännas.