Äntligen kan den socialdemokratiska hegemonin i Sverige brytas.

Den tillträdande alliansregeringen har mycket goda förutsättningar. Moderaterna, Folkpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna bildade Alliansen för två år sedan, och har sedan dess utarbetat en gemensam politik på många områden, ett arbete som nu kan ligga till grund för regeringen. Alliansen fick egen majoritet i riksdagen (till skillnad från den förra borgerliga regeringen under Carl Bildt 1991-1994 som var beroende av stöd från Ny Demokrati). Vi har högkonjuntur och en god ekonomi. Och det är numera fyra år tills nästa val (tidigare var det tre år).

Jag såg just på Duellen mellan statsministerkandidaterna Göran Persson (s) och Fredrik Reinfeldt (m).

Debatten blev som tydligast när jobben, arbetslösheten och utanförskapet skulle diskuteras. När debattanterna konfronterades med en förtidspensionerad 36-årig kvinna som hade svårt att få pengarna att räcka till så fokuserade Göran Persson hårt på vilka bidrag som han ville höja för att förbättra hennes situation, och angrep Reinfeldt för att han ville försämra bidragen. Persson reflekterade inte en sekund över om det är rimligt mängder med människor i en åldern är förtidspensionerade på heltid. Det gjorde dock Reinfeldt, han trodde att många förtidspensionerade egentligen hade arbetsförmåga och ville satsa på att uppmuntra och ta tillvara den. Samma sak när det handlade om arbetslösa ungdomar. Persson ville förbättra de bidrag de kunde få, medan Reinfeldt ville satsa på att de får jobb.

…så kan man sammanfatta Annika Billströms artikel på DN Debatt idag. Hon slår fast att socialdemokraternas förortspolitik i Stockholm har lett till utanförskap och social segregering p.g.a. selektiva åtgärder främst riktade till invandrare. Hon presenterar därför en annorlunda politik där förorterna ska rustas upp för 2,5 miljarder kronor och fokus flyttas till generella åtgärder.

Analysen och problembilden i artikeln är i stora delar rimlig, och många av de åtgärder som föreslås är bra (men helt otillräckliga, det saknas bl.a. förslag för att förbättra skolan). Ett problem är dock att hon försöker skylla ifrån sig på “politiker i alla läger” när det huvudsakligen är socialdemokraterna och deras stödpartier som i Stockholms stad och i riksdag och regering som drivit den skadliga politik som Billström förtjänstfullt tar avstånd ifrån. Visst har även borgerliga partier ibland hängt med, men huvudansvaret vilar tungt på socialdemokraterna.

Dagens Nyheter har igår och idag uppmärksammat att något som kallas “happy slapping” breder ut sig i Sverige. Arrangerade slagsmål eller oprovocerad misshandel av förbipasserande filmas med mobiltelefonkameror och sprids sedan på Internet.

Jag tycker att detta har fått en mycket underlig vinkel. Det görs en stor affär av att polisen har svårt att få bort filmerna från Internet. Som om det var filmerna på Internet som var huvudproblemet. Men så är det ju inte. Om någon blir oprovocerat misshandlad och detta filmas och läggs ut på Internet så är det misshandeln som är huvudproblemet, oavsett om det filmas eller inte. Och det är också detta polisen borde koncentera sig på. Polisen ska förhindra att folk blir misshandlade, och när det misslyckas se till att de skylidga grips och ställs inför rätta.

För att upprätthålla de statliga spelbolagens monopol så vill regeringen spärra utländska spelbolags webbplatser.

Det är mycket oroväckande att den svenska regeringen funderar på att införa något som liknar den Internetcensur som Kina och andra diktaturer sysslar med. Om man börjar med att censurera spelbolag så hamnar man på ett sluttande plan där det blir lättare och lättare att börja censurera fler saker efterhand. Censur hör inte hemma i ett demokratiskt samhälle.

Datainspektionens generaldirektör Göran Gräslund skriver på DN Debatt idag att en lag om privatlivets helgd kan behövas för att skydda integriteten på Internet.

Det tror jag är fel väg att gå, man skulle komma långt genom att göra som jag föreslog i ett tidigare inlägg som svar på Gräslunds förra artikel på DN Debatt.

Enligt en SIFO-undersökning vill 40 % av svenskarna ha högre skatt på onyttig mat än på annan mat. Det främsta skälet anses vara att motverka övervikt och fetma. Det är en dålig idé av flera skäl.

1. Människor bör ta ansvar för sitt eget liv och sin egen hälsa. Om jag äter onyttig mat så drabbar det bara mig, och ingen annan. Därför bör ansvaret också vara mitt och ingen annans.
2. Människor är olika, och mat som är onyttig för vissa kan vara harmlös eller till och med nyttig för andra. Alla lider inte av övervikt eller fetma. Vissa har problem med undervikt, även om det inte är lika vanligt, varför ska de tvingas betala mer för den mat som är bra för dem?
3. Att klassificera mat i “onyttig” och “nyttig” skulle leda till många svåra gränsdragningsproblem och skapa en omfattande byråkrati. Det blir mycket krångel och ökade kostnader för livsmedelshandlare. Dessa kostnader skulle leda till högre matpriser överlag.
4. Vi kan inte vara helt säkra på vad som är onyttigt och inte. För 5-10 år sedan trodde de flesta att fet mat var onyttigt och att man framförallt borde minska fettkonsumtionen. Numera anses inte fett vara så farligt längre, nu är det istället socker som är boven. Kanske dyker ytterligare en annan teori upp i framtiden? Sveriges Livsmedelsverk är inte kända för att hänga med i utvecklingen, deras nyckelhålsmärkning ligger efter.
5. Det finns olika aspekter på nyttighet/onyttighet hos mat. Hur mycket den bidrar till övervikt, hur den påverkar kolestorolvärdet, hur mycket vinaminer och antioxidanter den innehåller, etc. Det är inte alltid dessa aspekter sammanfaller, och hur ska man prioritera då? Låt varje människa själv prioritera detta efter sina unika förutsättningar, istället för att låta staten prioritera åt alla.

Kommentarer

Kommentar av Lennart Regebro den 2006-08-29 01:27:48

Ytterligare en anledning för staten att hålla sig undan är att den är för långsam. När staten väl har reagerat på probemet med övervikt, tragglat igenom idéer om vad man skall göra åt det, gjort en utredning, lagt fram ett lagförslag, debatterat det i TV, gjort en ny utredning och sedan tagit ett i grunden inneffektivt men ändå kostsamt beslut, så har problemet i regel åtgärdat sig självt.

Det blir fler och fler dieselbilar i Sverige, och nu är 20 % av de de nyregistrerade personbilarna dieseldrivna. Många hävdar att detta är bra för miljön eftersom dieselbilar drar mindre bränsle än bensinbilar och koldioxidutsläppen reduceras med nästan 20 %.

Det är bra att koldixidutsläppen reduceras, men det finns en hake. Dieselbilar släpper ut betydligt mer hälsofarliga kväveoxider och partiklar än bensinbilar. Detta är ett särskilt stort problem i storstäder. Kväveoxider bidrar även till försurning och övergödning.

Enligt en artikel i DN har webbhotellet JX Hosting tvingats säga upp avtalet med Jobbjakt.se efter att ha utsatts för påtrycknigar från Osynliga Partiet.

Det är oklart exakt vad påtryckningarna bestod i. Det handlade framförallt om överbelastningsattacker (DoS) och försök att hacka JX Hostings maskiner. I DN-artikeln står det att JX Hostings grundare utsattes för hot, men det är oklart om det bara handlar om hot att sänka hans maskiner, eller om det även var hot om våld.

Idag såg jag Al Gores film An Inconvenient Truth, som Centerpartiet ordnat en förhandsvisning av. Jag har tidigare sett Al Gore live när han besökte Stockholm, och jag kände igen mycket. I filmen nämnde han också att han bl.a. besökt Stockholm.

Filmen handlade alltså om klimatförändringen, den ökande växthuseffekten som orsakas av människans utsläpp av koldioxid från fossila bränslen. Al Gore lyckas mycket bra med att övertyga om att klimatförändringen är ett stort problem som vi måste ta på allvar. Han underströk också att problemet går att lösa om vi tar tag i det. Däremot var filmen tämligen summarisk när det gällde hur det ska lösas, bilismen och kolkraftverk pekades ut som problem.